lindastellberg

Idag står som tidigare nämnt kvällsjobb på schemat, skönt med lite sovmorgon för en gångs skull och att själv kunna lämna Elias på dagis utan att vara beroende av någon annan. Det är verkligen lycka för mig. Allt jag håller på med är att sträva efter att kunna vara så självständig som möjligt, att klara av vardagen helt på egen hand vilket jag sakta men säkert ser ett ljus i.

Vid ett par tidigare tillfällen har jag provat på det här med att " dela " att ha någon så kallade " karl" vid sin sida och ärligt det blir bara skit och pannakaka av det hela ta mig fan hela tiden. Jag är än inte redo, jag vill det inte helhjärtat inte någonstans.
Innan det ska bli aktuellt måster jag komma över allt tidigare, släppa och gå vidare och det känns som att det ska få ta sin tid, den tid det behöver.
Jag trivs att vara ensam, jag trivs att hemmet ser ut som när jag lämnade det även om det inte alltid är blänkande är det jag själv som ställt till det i brist på tid, ingen annan som svinat pga av lathet. Jag är oerhört tacksam idag att jag är ensam, även om det ibland är ett jävla knepigt pussel att få ihop vet jag med erfarenhet att det hela tiden löser sig.
Det är så mycket som äntligen klarnat tex vilka ens riktiga vänner är, dom som skulle finnas där i vott och torrt har jag knappt sett röken av nu när dom har behövts som mest och det är mer en lättnad än något annat, Någon negativ energi är verkligen det sista jag vill lägga ner just nu. Jag har fullt upp med att blicka framåt, att ta vara på det jag sagta men säkert bygger upp.

Jag är stark i mig själv även om en rädsla alltid finns att den jag minst vill ska dyka upp och röra om i grytan, ni vet mycket väl vem jag pratar om tänker inte ens nämna han vid namn, det är oviktigt.