Jag får panik
När jag ska hemifrån är det ALLTID samma visa jag tror mig ha allt men måste springa in femtioelva gånger för att leta nycklar, mobil, ciggaretter you name it. MÅNGA gånger kan jag till och med ha det i fickorna men måste endå gå min sista runda för att vara helt säker SAMT att kolla igenom fickorna en gång till.
Det här kan reta mig till vansinne och framför allt dom stackarna som väntar på mig.
Idag funderar jag därför på att gå ner på stan och köpa en kalender och en handväska där allt får förbli samlat frågan är bara om jag inte lyckas lägga bort väskan också? Det tror ja....
Helt ärligt det är skit jobbigt att vara så här, allt tar så mycket längre tid och något spontant gå till bussen finns ju inte på en världskarta...
Just nu i skrivandes stund sitter jag på kontoret, jag är fast här en stund Elias röjjer mer än någonsin och kors i taket hans braiga humör har hållt i sig inne på tredje dagen nu PEPPARPEPPAR men innan man vet ordet av det dyker väl en ny tandsing upp....
Är allt verkligen över?
