Mitt största problem
Jag sitter och väntar på att nått jävla mirakel ska ske även om jag vet med mig att det inte riktigt funkar så, Jag vill så gärna och så mycket att mina ansträngningar inte ens märks i allt.
Jag har så förbannat svårt att släppa saker och ger mig inte förrän det är bra, även om det aldrig kan bli bra och bara blir värre, en ond cirkel helt enkelt.
Jag vill bara väl men det blir så fel, Jag anstränger mig så mycket i onödigheter att dom faktiskt viktiga saker hamnar i klämm, Dom som inte förtjänar min energi ger jag lite extra viket betyder att jag skjuter bort dom jag faktiskt älskar och bry mig om.
Jag vet allt det här, endå låter jag det fortgå.. Jag har vant mig att ha det så här, att sitta med ångest på kvällarna över helt onödiga saker. Jag hatar kvällarna, dom får mig att vilja slita av mig håret och sjunka igenom jorden helt i onödan.
Hur svårt kan det egentligen vara att lägga sin energi på saker man egentligen vill? Jag måste förstå att jag inte är något jävla helgon som kan förändra det omöjliga.
