Solen skiner
Jag stod precis på ballkongen och stirrade på solen, den blädade mig på ett härligt sett.. Jag har saknat den och det tär på mig att jag inte nu när den är här kan uppskatta den så som jag hade velat. Men det är väl alltid så, man saknar något och när man väl har det är man så rädd att det snart ska vara över att man glömmer borta att ta vara på stunden.
Vissa stunder har jag tagit vara på, alldeles för många dåliga stunder tyvärr och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det. Jag vet bättre, mitt leende klär mig bätre än dessa söndergråtna påsiga ögon. Jag vill vara lycklig, jag vill kunna uppskatta utan att vara rädd. Jag jobbar på det, jag jobbar att ta mig förbi och läka dom sår du bidragit till. Jag vill hata dig och jag gör det stundvis även om jag endå är tacksam, tacksam för dom stunderna jag nu uppskattar... Alldeles försent!
Du finns inte längre i min vardag, mina helger kommer se annorlunda ut. Idiot!
