lindastellberg

Igår kväll skulle man kunna säga att jag drabbades av någon slags panik, dagen innan dagis debuten var absolut ingenting jag hade kunnat föreställa mig. Vad jag oroade mig för var väl sådanna där löjliga saker som vad vi skulle ha på och ha med oss, vilka som skulle vara där, hur många vi skulle bli och hur det skulle kännas känslomässigt. Nu i efterhand kan jag kanske erkänna att jag brusade upp en aningen i onädan, alla sket fullständigt i hur vi var klädda, vissa märkte knappt att vi var där... Men det var vi, där alltså och i tid kom vi också nästan lite för tidigt tillomed.

Det är ju föräldrarledd inskolning vilket betyder att vi päron är med HELA dagarna och gör allt så som se till att dom får någon mat i sig, torra blöjjor och inte rammlar och slår sig. Lite tur att man var med kände jag då Elias älskade ruschkanan, iallafall att klättraupp. I morgon blir det att typ ha sönder den så jag iframtiden kan lämna honom där utan att oroa mig.  Legot var även lite av en favorit undra när han kommer på att han precis likadant hemma dessutom ennumera, jag ska inte säga något till honom än.. Han får märka det själv helt enkelt.

Lunch gick också bra, det smakade så klart ingenting men han åt som en STOOOR man vilket han alltid gör numera, och vanlig stol satt han också på. Man slutar aldrig förvånas, älskade unge!

Vilan gick däremot så där, vi skippade den idag det får bli något inför i morgon då vi ska vara där halvtio och dansa samma vals, det här går ju galant.